Simple Swedish Podcast - #215 - Camino de Santiago (svår)

Episode Date: March 4, 2024

Tjaaa! I det här avsnittet pratar jag inte långsam svenska, utan jag pratar i vanligt tempo! Det betyder att det är svårare, men jag tror fortfarande att det är lättare än en "vanlig" podd. Mycket eftersom ni redan är van vid min röst.  Ämnet är Camino de Santiago, eller Jakobsleden som den heter på svenska. Det är en pilgrimsled genom norra Spanien som är ungefär 1000 år gammal. Jag gick den 2016, och det var en av de bästa upplevelserna i mitt liv! Tänk på hur jag använder ordet "gå". På svenska använder vi det som "walk" på engelska, alltså att man använder sina fötter! -------------------- För att stödja podden och få transkript till avsnitten - bli patron för bara 5€ per månad – klicka här! Vill du ha en GRATIS PDF med de 20 vanligaste misstagen folk gör i svenska? Vill du få mejl på lätt svenska med intressant info och uppdateringar varje vecka? Klicka här och prenumerera på nyhetsbrevet! -------------------- To support the podcast and get transcripts to the weekly episodes – become a patron for only 5€ per month - click here! Would you like a FREE PDF with the 20 most common mistakes people make in Swedish, and how to correct them? And how about emails every week in simple Swedish with interesting information and updates? Click here and subscribe to the newsletter! ------------------- Instagram: swedish.linguist YouTube: Swedish Linguist Website: www.swedishlinguist.com ------------------- Ett smakprov (sample) på transkriptet: Nämen hallå hallå! Välkommen till Simple Swedish Podcast. Jag heter Fredrik och jag är din värd för den här podden. Och idag blir det ett lite annorlunda avsnitt för jag tänkte prata i vanlig hastighet.   Så jag tänker att..jag ska inte prata långsammare. Just nu pratar jag långsammare, men under avsnittet så kommer jag att prata helt i vanlig hastighet. Så om du tycker att den här podden är lite svår att förstå, då kan det här avsnittet bli lite extra svårt.   Men du kan såklart få transkript till det här och alla andra avsnitt, om du går och blir patron. Det gör du på www.patreon.com/swedishlinguist. Och vi har fem stycken nya patrons. Det är Cathleen, Ralf, Kíra, Marjan och Danny. Så tack till er för att ni stödjer den här podden. Och ämnet för idag, det är Camino de Santiago. Det här är alltså den här pilgrimsleden som går i norra Spanien. Och jag gick den år 2016 (tjugo-hundra-sexton). Och det är en väldigt, väldigt känd vandringsled. Den har funnits i över tusen år. Ah, så den är väldigt historisk, väldigt känd.   Och ja. Den upplevelsen ska jag prata om idag. Så, ja, jag ska prata om caminon helt enkelt. ....för att läsa hela transkriptet till detta och alla andra avsnitt, klicka här!

Hallå, Hallå, välkommen till Simpots Swedish Podcast. Jag heter Fredrik och jag är din prata i vanlig hastighet. Så jag tänker att jag ska inte prata långsammare. Just nu pratar jag långsammare men under avsnittet så kommer jag att prata helt i vanlig hastighet. Så om du tycker att den här podden är lite svår att förstå, då kan det här avsnitt om du går och blir Patreon. Det gör du på patreon.com. Vi har fem stycken nya Patrons. Det är Kathleen, Ralph, Kira, Marian och Danny. Så tack till er för att ni stödjer den här podden. Och ämnet för idag det är Camino de Santiago.

Det här är alltså den här pilgrimsleden som går i norra Spanien och jag gick den år 2016 och det är en väldigt, väldigt känd vandringsled. Den har funnits i över tusen år, Så den är väldigt historisk, väldigt känd. Och ja, den upplevelsen ska jag prata om idag. Så, ja, jag ska prata om Kaminoen helt enkelt. Och jag tror att den blev också lite känd för att det fanns en film som hette The Way. Jag har faktiskt inte sett den filmen men jag vet att många har sett den filmen i alla fall. Men jag kände inte till den filmen när jag fick höra om Caminon. Jag refererar till Caminon i Santiago som Kaminon på svenska.

Och fan heter den på svenska. Jag måste googla vad heter den på svenska. Ja, så Kaminon i Santiago på svenska heter helt enkelt Jakobs leden. En valv... valvvarv... ja, en pilgrim led helt enkelt Jakobs leden. En pylgrims led helt enkelt. Och ja, det finns ju massa olika caminos i Europa, men den mest kända det är då den som heter Jakobs leden på svenska. Eller Camino Frances på spanska. Camino Frances refererar till den här ursprungliga mest kända leden. Jag tror det är den som helt enkelt heter Camino de Santiago. Sen finns det massa andra caminos också.

Typ Camino del Norte, Camino Portugues och såd här. Men jag gick den som är den original kamino, den mest kända och så. Varför gjorde jag det? För att jag hade hört folk berätta om det här. Jag hade till exempel en kompis i Barcelona, så jag bodde i Barcelona året innan jag gick Camino. Han berättade att det var bland det bästa han har gjort i sitt liv. Sen så var det också att jag träffade en vän till, en gammal vän till mina föräldrar. Han berättade att Camino hade förändrat hans liv. Han hade varit i en svår situation med skilsmässa och svår livssituation. Han hade bara släppt allt och bara åkt ner och gått Kaminoon.

Typ mitt i Kamino, så bara kände han att han kände att nej, jag måste göra förändringar i mitt liv. Så han, medan han var på Kamino, så ringde han och satt sig i sitt hus till försäljning. Han bara lämnade allt i Sverige och sålde alla sina grejer och flyttade till Spanien och bodde i Spanien i två år. Tack vare Kamino, så det bara förändrade hela hans liv. Då hade jag hört från flera olika personer om den här pilgrimsfärden, den här resan. Och jag var liksom i en slags plats i min liv där där jag inte hade någonting alls som jag behövde göra. Så jag hade spenderat ett år i Barcelona. Jag hade åkt hem till Sverige, men jag hade inget jobb. Jag hade inga, liksom ingen partner, jag hade

ingenting jag behövde göra och jag hade också sålt min lägenhet så jag hade liksom bra med pengar så att det var en väldigt speciell tidpunkt i mitt liv och så. Och så jag bestämde mig för att det här ska jag göra och jag köpte en massa grejer, jag köpte en rygsäck, köpte liksom olika vandringskläder och bra skor och sådana saker. För det är viktigt såklart att ha bra skor. Och det är också väldigt viktigt att man inte packar för tungt. För att när du går där, så du går väldigt, väldigt långt. Du går varje dag, så det är viktigt att ryggsäckor inte är för tung.

Jag köpte på mig massa grejer. Sen då var det då dags att åka ner. Jag hade en plan att jag vill också göra en inre resa liksom. Alltså det blir en yttre resa, fysisk resa, att man vandrar. Och det här vad är den där när 800 kilometer? Och jag visste att det här kommer säkert ta ungefär en månad. Men jag tänkte att jag ska också göra en sådana inre resa. Så jag bestämde mig för att jag inte ska använda internet.

Jag ska bara koppla ifrån, koppla bort. Jag ska inte dricka alkohol. Jag ska ha ren kropp. Jag ska meditera varje dag. Det var min plan. Och jag började på, ja, i Pyreneen, den bergskedjan som går mellan Spanien och Frankrike. Så man börjar där på andra sidan franska gränsen i Saint-Jean-Piedepas. Och där fick jag mina credentials och det som ett slags pass som man får stämpla i. Så var första och första vandringsdagen. Det var över pyrunerna.

Jag hade jättemycket energi, jag var jättetaggad. Jag var typ sprang över pyrunerna och jag tänkte att det här är jättelätt. Man har hört att det är jobbigt att folk får skavsår, ont i fötterna, ont i benen, ont i kroppen. Att folk får massa olika problem. Men jag tyckte det kändes jättelätt. och formas olika problem och så men jag tyckte det kändes bara shit jättelätt och jag bara fufffufff kom över Pirunena till Rónfés Valles

tror jag var den första byen på spanska sidan och ja andra dagen så var det inte lika lätt längre. Det var redan lite jobbigare att gå. Och sen tredje dagen då var det liksom, då hade jag unt i mina fötter. Det var liksom jobbigt att gå. Jag kommer ihåg att jag fick någon ibuprofen från någon.

För att jag inte vet om det var 3d eller 4d eller 5d dagen. Jag kände att jag gick så långsamt. Jag hade ont och bara, vad fan, det här funkar inte så. Jag fick någon sån ibuprofen eller något från någon och jag började ta sådana här tabletter varje dag mot smärtan då. Och det hjälpte såklart och jag kände direkt, jag kommer ihåg första gången jag tog en sån nybufrofen, att direkt så bara fick jag mer energi och jag kunde gå snabbare. Det gjorde inte ont längre och så.

Men sen efter några dagar till så tänkte jag fan, det känns inte riktigt bra att behöva ta tabletter varje dag för att det är klara att gå. Så jag tänkte okej, jag ska sluta ta ibuprofen och jag ska lyssna på min kropp och om det gör föront, då får jag helt enkelt, ja, kanske gå långsammare eller ta en vilodag eller så. Men jag hade fan ganska mycket smärta de första typ två veckorna. Och det var också det var också svårt för att jag skulle möta upp med min bror och min kusin i Portugal direkt efter det här. Så jag hade någon slags tidspress lite för att jag ville inte att de skulle behöva vänta på mig.

Vi skulle göra en surfresa tillsammans. Så jag kände att jag hade någon slags tidspress och att jag kan inte bara ta tre vilo dagar för att det gör ont i mina fötter. En annan grej som jag insåg ganska snabbt var att det här är en väldigt social grej. Det här är en väldigt social grej. Det är massa intressanta människor. Jag fick vänner ganska snabbt. Jag träffade asköna människor. Jag slopade planen på att inte dricka alkohol för att man hade så trevligt tillsammans på kvällarna och man ville uppleva allting. Man går genom massa vackra byar och små städer

och man vill smaka på all mat och vin och umgås med alla de här människorna man träffar. Så jag bestämde mig för att det är helt okej att jag dricker alkohol. Och speciellt för att man går genom de här vinregionerna också i Spanien, typ reogia och så. Så det är klart man vill ju uppleva vinet också. Men jag har fortsatt att ha ganska ond till fötterna och jag kommer ihåg... Jag tror det var i reogia faktiskt att jag var på det här alberget för man bor på hostels eller alberg, som är specifika för Kamino. Jag kunde inte ens gå. Jag kom fram till Alberg, där man sov.

Jag bara... Det är så ont i hela kroppen. Jag orkar inte gå runt och upptäcka staden. Det var ett problem. Men sedan en dag så hade jag en väldigt intressant upplevelse. Och det här är en upplevelse som verkligen har stannat kvar hos mig som jag alltid tänker på som en signifikant upplevelse i mitt liv faktiskt. För att Camino Nisei var en signifikant upplevelse i mitt liv faktiskt. För att Kamino ni säger var en signifikant upplevelse och just den här stunden är kanske den mest signifikanta eller en av de mest signifikanta stunderna under Kamino. under kaminen för att jag gick där själv, gick på väg till dagens mål. Det kom olika människor hela tiden och där.

Man började prata med vissa människor också. Så var det en kille, jag kommer ihåg att han var barfota. Men vi började prata i alla fall. Han berättadeättar någonting som bara jag bara fick en sån här upplevelse. Alltså det var bara. Och. Han sa så här alltså alla människor som går Kamino. De tänker på målet att man

de tänker på att komma fram till Camino de Santiago. Camino de Santiago är vad säger jag? Santiago är kompostela, alltså staden slutpunkten för Camino. Målet för Camino, destinationen är ju Santiago de Compostela. Folk tänker på Santiago de Compostela som målet för Camino. Det här är målet och man går för att nå målet. Så tänker de flesta människorna. Men han sa så här att kaminen är en metafor för livet.

Och om kaminen är en metafor för livet, vad är då Santiago de kompostela? Vad är det ju döden i så fall? Och jag bara shit, det var liksom mindblown. Alltså jag, jag i den stunden i alla fall så så fick jag vers en stor insikt om hur viktigt det är att leva i nuet, vara i nuet, vara närvarande och uppskatta just den här dagen, uppskatta just den här delen av resan. Det var en sån här uppenbar resan är målet. Alltså ögonblick. Så. Och då bestämde jag mig direkt för att

okej. Här går jag och har ont i benen i fötterna och liksom går och har smärta och kan inte uppskatta resan för att jag går och tänker shit jag måste bara ta mig igenom det här så att jag kommer fram till nästa stad och jag tänkte vad fan håller jag på med? Jag tänkte okej om jag måste ta en vilodag, två vilodagar, tre vilodagar för att bara vila upp mina ben så att de mår bra så att jag slutar få und så att jag kan bara uppskatta hela det här. Då måste jag göra det. Om det betyder att min bror och min kusin måste vänta på mig, det är bara så det är. Det var en slags reality check, ett wake up call till att inte ha döden som mål. Alltså att inte gå och tänka på Santiago de Compostela som målet för kaminen, utan att målet är att uppleva varje dag i sig.

Så det var en ganska sådant stark upplevelse. Efter det ögonblicket blev allt mycket skönare, mycket trevligare, mycket finare, roligare, inte så tungt. Jag tog tre vilodagar, stannade i någon by där som var jättetrevlig. Efter det så var det bara van att vara van att vara van vid att gå varje dag. Jag tror att jag gick typ 20-25 ibland 30 km per dag. De två första veckorna var lite svåra och jobbiga. Efter det var det van sig kroppen vid det så att det blev mycket, mycket lättare och det blev inte, det blev inte jobbigt att gå helt enkelt, utan det var bara en skön, trevlig upplevelse. Och ja, och som sagt träffade massa nya människor som blev mina vänner.

Jag var besökte några av dem i LA. Jag besökte en annan i Tyskland. Det var verkligen en social upplevelse. Man träffade väldigt mycket intressanta människor. Träffade massa människor som typ, det är lämnat hela sitt liv. Och visste inte ens vad de skulle göra efter kaminen. De hade typ sagt upp sig från jobbet till lämnat sitt liv. Och nu går de kaminen och de bara, okej jag vet inte vad jag ska göra efter det här. Men vi får se.

Så. Och jag provade yoga första gången. Det var faktiskt lite sådant manifestation för att jag hade velat prova yoga och tänkt att okej men jag skulle göra det när det när tillfället kommer och så bara kom det tillfället där det bara uppenbara det sig så. Där är det bara uppenbar det sig. Man får se mycket natur, man får se mycket vackra spanska städer och biar. Man får uppleva kultur. Det var första gången jag var med om att man får gratis tappas när man beställer drinkar.

Jag tror det var i Leon som det hände första gången. om att man får gratis tappas när man beställer drinkar. Tror det var i Leon som det hände första gången. Jag bara att jag har inte. Jag har inte beställt den här maten och de har men det ingår. Och jag bara att så. Ja och sen skaffade jag skägg också så att jag hade. Jag rakade mig innan kaminen och jag. Jag bl blät mitt skägg bara växa ut. Jag ska lägga till en föro efterbild på det här.

Jag tycker att det här är verkligen någonting som jag rekomenderar människor att göra. Jag tycker att det är en av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv. Jag höll mitt löfte om att inte använda internet. Jag tror jag typ, ja jag kollade upp några sångtexter och jag översatte spanska ord. Det är det jag gjorde med internet. Det var så jävla nice att bara vara bortkopplad från omvärlden. Så en sån digital detox svinbra. Det kan jag verkligen verkligen rekommendera. Det tog mig 36 dagar.

Jag gick 800 kilometer. Och jag gick själv och jag rekommenderar absolut att gå själv. För att ja Jag tror att upplevelsen blir mycket större och mer speciell om man går själv och dessutom folk går i helt olika takt liksom. Du kanske om du går med någon så kommer den personen antingen gå vilja gå snabbare eller långsammare än dig. Och sen är det liksom, det är skönt att kunna vara själv.

Att man kan välja om man vill vara själv eller om man vill vara social och prata med folk. Så det var det jag skulle säga om Kaminoon. Rekommenderas varmt och jag skulle gärna göra det igen. Så har du förstått, har du hängt med i det här avsnittet även om det har gått lite snabbare. Nästa vecka kanske det blir ett vanligt avsnitt igen. Men jag tänker att det kan vara bra att lägga in ett avsnitt med lite mer vanligt tempo. Lite då och då. För att ni har ändå, ni ändå vana vid min röst så det är säkert lättare att förstå mig när jag pratar i vanligt tempo än en andra människor som pratar i vanligt tempo för att ni redan är vana vid hur jag pratar i långsamt

tempo. Men men det var allt för idag. Har det så gott? Tja, tja.