Simple Swedish Podcast - #44 - Gäst: Två år i Nairobi, Kenya

Episode Date: July 27, 2020

Hej! Här är ett till avsnitt med en intervju. Jag tycker att det bästa sättet att lära sig hur man pratar ett språk (förutom att faktiskt prata det såklart) är att lyssna på samtal. Därför försöker jag så ofta jag kan ha med gäster i podden. Idag pratar jag med Olle om hans två år i Nairobi!   Om du är intresserad av att stödja det här projektet och få tillgång till PDF-dokument med transkript och artiklar för alla poddavsnitt kan du bli en patron. All information finns på min hemsida, swedishlinguist.com.

Jag är en av de här kvällskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskärnskär och år i Nairobi, Kenya. Väldigt intressant. Han var ju med i förra avsnittet och pratade om det han och min mamma ska göra i Medelhavet. Så lyssna gärna på det avsnittet också. Jag sitter just nu på min morfars veranda här i Karlstad. Och det är blåser, ganska mycket eller ja, det blåser lite. Jag hoppas att det inte stör och ja om ni vill få ett transkript till det här och alla andra avsnitt så att ni också kan läsa Vi säger, i avsnittet kan ni gå in på min hemsida Swedishlingwist.com och klicka på länken till min Patreon-sida. Om ni kostar just nu i alla fall 5 dollar i månaden

och då får ni tillgång till alla transkript tillsammans med förklaringar på ord och utryck, övningsfrågor och sådana saker. också ut, ungefär halva transkrivitet på min hemsida utan kostnad. Så kolla in det. Ja, jag vill också tacka några stycken nya Patreon. Det är chan Pablo Paréles, Sierra Machet, Jerry Sarrikoski och Liga Apollone. Så tack, tack, tusen tack till er för att ni vill stätta mig och det här projektet nu kör vi igång avsnittet. Ja, jag sitter här då med Ulle och vi ska prata lite om hans upplevelser

för du var Ikenia i ett varje ett år eller två år i Kenya. Det tycker jag är väldigt intressant ämne då. Men du kan ju först bara berätta vem du är och varför vi känner varandra. Hej Fredrik. Vi känner varandra för att jag har haft lyckats att träffa din mamma. Så är det. Och ni är till och med giftar. Vi är till och med giftar, vi har bestämt oss. Härligt.

Och Kenya kom sig om att sökte en tjänst där nere och fick den och jobbade på svenska skolan i Nairobi. och jobbar det på svenska skolan i Nairobi. Det kändes ju oerhört framhandel att flytta till Kenya. Hyssen är det när var detta? 2009. Mm, okej, så det är 11 år sedan. Oerhört exotiskt och nytt och hade inga liknande upplevelser över huvudtaget innan. Så du hade inte bott, hade du bottutom lands innan?

Nej, jag hade väntat. Du har tagit innan. Du hade inte bott, hade du bott ut om landsinnan? Nej, jag hade väntat. På semester utom landsinnan veckas det som det är rätt sitt. Jag minns känslan att kliva av flygplanet i Nairobi och mötas av en svart vägg med färgade människor som stod med skyldtar med namn som de skulle hämta på flygplatsen. Det var en hok. Så jag kände mig väldigt främmande när jag klever omplanet där.

Och jag skulle säga till tog tre månader kanske. innan jag lundade och kände att jag inte tittade med över axeln hela tiden för att bli rånade eller mördade eller kvinnappade eller någonting. Så mycket sådana fantasier. Det tog den tiden. Så du hade mycket tannkar och idéer innan du åkte dit av... Det var fantastier, men det var också verklighet för det var verkligen Kenya och Nairobi. Ingen legstugar är verkligen farlig plats att vara på.

Jag har inget annat att renga på dem, men en Sverige men en fall. Det var ju vettigt, men man kan förhålla sig. Det är tog tre månader, så det flyer jag sig. Var det bestämt redan från början att du skulle vara där i två år? Nej, det blev två år. Vi hade fortsatt där. Lätt utan att blinka. Man dintade varit för att min dåvarande frus mamma blev sjuk. Hon kände att hon ville komma hem och vissa nama.

Han hade vi tväkligt, utan att det var fantastiska år. Så du var där med din förrättare flora. Mina barn kom hälsade på och det är väldigt tacksanfört. Heller de inte gjort det. Så hade de inte gått och pratat av. Flykamer dem, nu går du och pratat av, flykamer dem, för att de var den några veckor och fick tjäna på det på riktigt. Grymt värdefällt. Och vad, hur kommer du ihåg hur den första veckan var? Att du har aldrig bort utomlands innan det här är en stark kontrast.

Stor kontrast mot Sverige. Det är mer i det perspektivet som jag redan sa att det tog några månader att landa och känna att jag kom in i ett sätt att förhålla mig till den totalt nya verklighet som jag nu levde i. Det var allting var så... levande, det var farligt. Men det var också väldigt levande. Det var bara en jorde, var jag in gick till och från jobbet. Det var ju en jorde, så det hände alltid någonting. Det var ett levande liv skulle jag säga. När det är rätt slånade slapp, så var det så mycket.

Vad skulle det vara med specifikt? Jag borde bara 300 meter från skola, men att gå till och från jobbet var hur kul som helst. Det jobbar det på en skolan. Jag jobbar svenska skolan. Det händer alltid någonting. Det var någon som stod och grävdet i Keller, någon som vattna eller man snackade med alla. Det var de aff... Kenny Anorna i alla fall så som vi upplever det var väldigt öppna. Bara jag bjöd på ett hej så fick jag alltid upplever jag ett ledande med ett sorgligt samtidigt.

Vi har varit alltid den vitermannen. Det var sorgligt. Det var väldigt svårt att få en kontakt med en afrikaren på lika planen. Att inte de lager till mig som var vit man. Det levde verkligen kvar till värld. Det fascinerade med att det inte skympte man av under lag. Men den äg mot mig för att jag var privilegierad utan jag... Det visste att en kinneran kommer att bad om hjälp och stöd ekonomisk på olika sätt. Varsåg jag eller nej så fick jag aldrig något ovvysillande.

Eller någon påtryckning igen utan full respekt och så kan man prata vidare. Men det här känns bra när man så hej till någon som stod där och grävde och visste att han får 10 grån för 12 timmar arbete. Jag kommer att gå in och säga hej, han har inte varit spyr på mig utan att han beställde att ge mig ett värmt ledigt. Det var speciellt. Nu får jag prata här. Ja, det är ett rön. Då kommer jag in på hur de borde. Ja. De flesta som jag kände, jag tillodden församling på den tiden, vilket gjorde att jag kom in bakom kulissen och så,

att jag är familjersliv, vilket var ett grymt blivt rewelegen. Fannars hade jag inte ett naturligt ärende i deras bostadsområden som var slumm. Det fanns ett slummområde som heter Kibirra, precis nära där vi borde, som är avfrikast näst största slummområde. Okej, vet du hur många sammord? En miljon. Och ytan som en golfbarn har ni färg? Ja. Så det var ju oerhört kompakt och händer mycket där.

Men i mig hade jag kände människor jag kände där inne, så hade jag ärenden dit. Och jag gjorde mig hela tiden när det ritt för det var ju därför jag var där för att uppleva så mycket. Och det jag ville komma till var. Det var så fascinerande att se dessa människor kliva upp om ordnen, välputsade skor, hela arena, gå till jobbet med stolthet och ännu mer tacksamhet för det de hade och det var inget spelat, inget spel

utan en genuin tacksamhet för det de hade och de hade ett plåt sjul med ett jordgolv och möjligheter att koka in i sitt lilla sjul. Det var det de hade på de var tagsamma. Det här med att komma till Afrika och utbilda och lära dem, det var ju precis starta dem. Det var ju dem som lärde mig hela tiden. Jag kommer hem med en sådan förändrad syv på perspektiv på mycket att den som lärde sig någonting. Det var ju jag. Det är intressant.

En annan grej som de ofta sa som också stämmer. Den vita mannen har klockan vi har tiden. Jag kommer att ha tagit i våra säkter. För att som jag förstått det så är det inte så lätt att få saker att joda. Så var det de var. Det som var skönt att komma ihem till Sverige var att saker fungerade, folk höll tidigare. En handverkare kunde oftast sitt jobb här hemma. Det hände aldrig där nere, att den handverkar i kundersitio. Det är ingenting som jag bara får reparera till hemmet.

Levar reparerat. De kommer hur många gånger som helst? Och vi gick och kom igen. Nej, det är händigt att vara aldrig. Det händer aldrig att den här frikonen höll tiden. Nej. Standar du trycket var... frikan höll tiden. Nej. Standa är det uttrycket att vara har bidrar in 5 minuter.

Nej, det sa de oerhört sett om du var om 5 timmer eller om du har medar. Ja, men så var det. 5 minuter så har de bara den där marine. Jag har ju bott i Spanien och 5 Span skämmen ut där det är väl kanske en kvart Max eller halv timme, Max en timme men där kunde det vara en rå till det här är en rå till Bust i det när det fanns inte

Jag åkte i ordnadreza en gång via Borund i Årroandra Nätet i Tanzania och vi åkte flyg och sen skulle vi åka buss och tänkte vi att vi var fyra stycken och de andra två vanlor rutinerade och afrikade att arreva det alls och vi kunde inte göra det risat för det var fall i områden då men vi var tryggen med dem så ni skulle åka buss genom råd och sedan ner till Tansen nya

så ni flagg ditt först och sen skulle ni åka bussen om rådbund. Rådbund. Och sen är det till Tanser Njö. Så ni flagg dit först och sen kan du åka bussen tillbaka. Och sen är det till Tanser Njö. Den bussen resa ner söder ut där. Jag tänkte mig att det är en turist bussen. Så är det en folkvagsbus. Så de ser ut, vattatrus, sådana heter. Med tajt, tätt mellan sitplatserna,

och bänkar sådana precis får plats med knäna. Min kompanion som har med där mannen har varit över två meter lång. Så det har gått hälvete för honom att sitta där. Och det var ingen turistbustå. Och det var det verkligen det här som vi och tror många har hört om afrikar just det här med tid. Fans vi har någonstid klockan åtat morgonets. Vi står där i Vakt i fyra. Och den fast ingen brusse där fast ingen afrikane.

Det jag tror kan tol väl någonting och gick dem väl. Det var ju när det var ju när det var ju när det var full. Tittabellen var ju liksom bara. Det var ju vis, vi fintingar som trodde att den gick. För den var förskinskor. Ja, precis. Nej, det jag kommer hem med efter de åren är imponerad naturligtvis av natur och djur och allt uppe där. Men det är människorna.

Den här ger nu i en av taxamheten och deras som jag pattar är lugnning för det som händer i livet. Döden och allt som det här var mycket mer avspämt förhållanden. Och jag tror de flesta av oss. Vittningar har. Det är inte så du känner dig förändrad som en skärd. Absolut och det är därför jag är på väg ut i världen igen för att utforska den på ett nytt sätt kan känna med detta som grund med afrikas som grund så känner jag mig trygg med hur jag reagerar i nya miljö. Utan afrikare så hade jag inte varit bequem. Vi ska ut och resa med bort och se oss om och jobba från borten. Utan den bakgrunden så hade jag inte alls kämpa lika bequem att utforska. Så jag kan definitivt att det är jättebra grej att bo utomlands.

Det har jag också gjort och kan verkligen rekommendera alla att göra det. Tack så mycket för det här snackighet. Jag tror att du vill vara med här. Har du något sista ord? Nej, tack för intervju, det var kul att få prata av sig lite. Bra, men tack tack. Ja, det var det. De gjorde ju också en blogg när de var i Kenya. Den heter adressen till bloggen är ullepija.blog.se Jag länkar till den sidan på min hemsida

Swedishlingvis.com om någon som skulle vara intresserad av att kolla in den. Det var allt för idag. Har det gått så här sving.