Simple Swedish Podcast - #50 Gäst - Soldat i Afghanistan [svår]

Episode Date: August 28, 2020

Hallå hallå, och välkommen till ett nytt avsnitt :) Den här gången pratar jag med en kompis till mig och min bror som tjänstgjorde i Afghanistan för ungefär tio år sen. Jag frågar honom vad som fick honom att göra det, hur det var där och vad han har lärt sig av det. Det är ett intressant avsnitt och lite mer avancerat, både eftersom det är en vanlig, naturlig konversation, och för att han har lite dialekt. Han kommer nämligen från Värmland. Hoppas ni gillar avsnittet! Om du är intresserad av att stödja det här projektet och få tillgång till PDF-dokument med transkript för alla poddavsnitt, då kan du bli en patron. Gå in på min hemsida, swedishlinguist.com, och följ länken till min Patreon-sida :)

Musik Nämen, tjenare och välkommen till Simple Swedish Podcast. Idag har jag ett väldigt intressant avsnitt. Jag har en gäst och han pratar om när han var soldat i Afghanistan. Så det är väldigt intressant. Men jag tror dock att det kan vara svårt att förstå allt som vi säger i det här avsnittet. Om man inte är ganska avancerad. Men lyssna ändå.

Och om du vill ha ett transkript på det här och alla andra avsnitt kan du bli patron gå in på min hemsida swedishlinguist.com jag vill göra en liten shoutout till en ny patron som heter Gareth Greenwood tusen tack till dig

och Gareth har inte bara signat upp för transkripten utan han har signat upp sig för 10-dollarnivån. Och då får han alltså också tillgång till vårat chattrum och även grammatikövningar, pdf-dokument med grammatikövningar. Så om ni är intresserade av det, gå in på min hemsida, följ min länk till Patreon. Och ja, i det här avsnittet så pratar vi bland annat om lumpen. Och lumpen är grundläggande militärutbildning i Sverige. Så förr i tiden var den obligatorisk men nu för tiden är den frivillig. I många andra länder är det fortfarande obligatoriskt. Jag kallar dig. Yes, det är jag som är Ericsson. Ja, så kan du berätta bara vem du är och hur vi känner varandra? Ja, vi känner varandra egentligen.

Vi konstaterade det igår, vi vet väl inte riktigt när vi träffas men det är ju genom Niklas, din bror. Ja, din bror, ja. Och jag och Niklas gjorde ju lumpen ihop. Så det är väl så det har börjat. Ja, just det. Och lumpen det är då svensk militärtjänstgöring.

Ja, svensk militärtjänstgöring. Och jag gjorde det då inom Arben. På P4. När var det? Det var 2009-10 11 år sedan 11 år sedan, ja Och sen så har ju vi

Vi har änt ihop mycket Vi har varit på resor Nu sitter vi här i ett nice hotellrum Vi har dragit två sängar från väggen här Det ligger två grabbar framför mig i kalsonger. Vi är i Malmö just nu. Var kommer du ifrån? Jag är från Värmland.

Vi är kända för att vi har ganska mycket dialekt. Arvika i Värmland är jag ifrån. Ja, jag har ju släkt i Värmland så jag är van att höra värmländska. Men jag tänkte att vi kunde prata om din tid i Afghanistan för du var ju soldat i Afghanistan. Ja, det stämmer. Ja, det är lite intressant.

Ja. Jag kan ju börja med att berätta om min tjänst där nere då. I Afghanistan. Och då var det så att. Jag. Sökte då in för att. Idag så fungerar det lite annorlunda. Idag är man anställd.

Men tidigare så fick man söka in. Och då behövde man inte vara anställd innan i Försvarsmakten. Så jag sökte in och egentligen så sökte jag då som vannchef. Men hade du gjort tjänstgöring

någon annanstans innan då? Nej, jag hade inte gjort något utan jag hade bara gjort lumpen innan och så var det en dag i lumpen som var i slutet som vi bara gick och sökte på det via nätet egentligen. Jaha, men varför tänkte du att du ville göra det? Nej, men det var ändå... Alltså min bror gjorde utlandstjänst i Bosnien. 1996. och gjorde utlandstjänst i Bosnien 96 så att

det var ändå en stor inspiration för mig han kom hem och berättade grejer om det och jag tyckte det verkade häftigt det var nog den stora grejen jag hade bestämt mig redan innan jag gjorde lumpen att jag ville göra lumpen och en utlantjänst minst.

Vad var det som du tyckte verkade häftigt? Nej, men det här med att komma iväg. Sen när man är liten så är det väl också militär. Det är lite coolt med militär alltså det är lite coolt med militär liksom precis som det med brandman och polis och hela den biten för barn liksom

så hängde väl den med lite och sen så när jag väl åkte till Afghanistan så var det mycket annat också jag såg ju liksom väldig utveckling för mig att komma ner och se någonting annat Vi har ju även många från

Afton i stan i Sverige Så det är intressant att se Vart de kommer ifrån Och så om man kan göra någon skillnad där nere Så det är väl den stora skälen Vad gjorde du första dagen när du kom ner? Ja, men först var det ju så att jag kom in som vangchef.

Vad är det? Vangchef, då sitter man man har en vagn så här med en kanon uppe på. Ett slags stridsfordon. Ja, ett stridsfordon skulle man kunna säga. Och så har man soldater bak som man har med sig.

Och då är jag ansvarig för den vagnen om vi, allt från att köra rätt väg till kanske samverka med bybor till om vi skulle hamna i strid egentligen och koordinera striden i vagnen då. Så det var min

uppgift. Och sen då så I alla fall när jag kom in Så hade vi först då Sex månaders träning I Sverige Som vi genomförde Det gjorde jag borta i Stockholm

På Livgardet Och där tränade vi allt möjligt Från min sök Till sjukvård Och Stridsskjutningar. Mycket sånt liksom. Och sen då så efter sex månader där som var ganska intensiva. Så åkte vi ner och flög ner från Stockholm

till Marmall som den tyska kampen heter där nere. Är det en del av den tyska grejen där? Nej, då ligger den typ en och en halv mil kanske

från den svensk-finska kampen. Så finnarna och svenskarna har en kamp tillsammans. Eller hade. Den finns inte kvar längre idag. Och så då flög vi ner dit

och sen var det första dagen så var det bara att plocka ihop utrustning på Marmaldos så att säga. Få våra stridsfordon som vi skulle ha och grejer fick vi där. Och så tog vi med dem. För de lämnades ju över då från

den andra den svenska enheten. Så vi tog med dem och sen körde vi helt enkelt till den svenska kampen. Svenskfinska kampen. I Masar-i-Sharif som ligger i norra Afghanistan. till den svenska kampen. Svenskfinska kampen.

I Masar-i-Sharif. Som ligger i norra Afghanistan. Vad var känslan när du kom ut där och var i Afghanistan? Jag minns att min första känsla var såhär. Vi hade övat mycket och såhär. Men jag vet att min första känsla var såhär att det

känns som att jag har flugit till en annan planet. Det var liksom, det kunde lika gärna varit Mars eller någonting liksom. För det första var det ju liksom, vi hade ju gjort övningar men de kanske inte alltid var helt realistiska. Det är ju svårt att få den folkmängden och så vidare. Men här var det liksom, det var folk överallt och på ett helt annat sätt så var ju samhället ordnat liksom. Och ordnat. Jaja. Vad är det första så här som du tänker, som du, fanns det vilka liksom så här kulturschocker fanns det?

Nej, den största grejen tror jag för oss ändå det är väl kanske att du i princip inte ser några kvinnor där nere. De flesta kvinnor är instängda, eller inte instängda, men de befinner sig ju i deras hus. De har ju sådana här hus som är byggda av lera. Och i det då så där tillbringar de sina dagar och de kanske bara går ut för att hämta vatten liksom, så du ser

i princip inte kvinnor när du är där nere det är väldigt sällan och det är också en del du måste respektera för ibland är det ändå kvinnor ute och går men då är det helt tä kvinnor ute och går. Men då är det helt täckt burka så att säga.

Och de skulle inte försöka kontakta eller något på något sätt. För då kan de råka illa ut då. Som man, som kvinna kunde vi däremot. Vi hade med oss en kvinnlig patrull ner. Alltså hela patrullen var kvinnor? Ja, och de kunde då samverka med de här kvinnorna. Så vi också fick med det. Var det en anledning till att den patrullen

var kvinnlig? Vi hade ju med på vårt kompani då, som är en sammansättning av flera plutoner egentligen. Där hade vi ett antal kvinnor och då plockade vi de här kvinnorna och skapade en enhet som kunde... I det syftet typ? Ja, i det syftet ja.

Så de var inte med för den anledningen men vi nycklade att vi hade kvinnor i vårt kompani. Så hur länge var du där? Jag var där i sex månader. Jag åkte hem två månader åt gången. Jag åkte hem på Liv som det heter. Jag åkte hem till Sverige. Så två månader, jag åkte hem två veckor. Nere två månader, jag åkte hem två veckor.

Och så nere i två månader. Vad var en vanlig dag? Fanns det vanliga dagar? Ja men det fanns ju kanske två typer av dagar skulle vi kunna säga. En typ av dag var den dagen då vi tillbringade på kampen. Vi tränade. Vi vårdade våra vapen. Vi vårdade våra vapen. Vi vårdade våra fordon.

Vi planerade operationer. Och så var det mycket ordergivningar. Vad som skulle hända. Mycket vad? Ordergivningar. Det de talade om egentligen vad som ska ske framöver och så vidare. Så det var det mycket.

Och sen kunde vi även sola och vi kunde spela beachvolleyball och så vidare. Så det fanns lite olika saker att göra. Den här kampen var även utrustad med bio. Det fanns bastu såklart eftersom jag hade finnare

och så gymmet då såklart och så en ganska fin matsal så fanns det även en frisör, en massör och även en liten affär då

låter trevligt. Sjukvårdsstuga liksom. Så det var vad man kunde ägna sig av på kampen. Så det blev många mil man sprang runt den kampen. Det var vanligt då. Och sen så körde man en del i gymmet liksom. Och så spelade vi pingis kanske lite sånt där. Sen den andra typen av dag

det var ju när vi var ute på operation i operationsområdet då ute någonstans och det kunde vara olika saker allt från att vakta en bro till att hålla ett område där det hade varit stökigt eller

det kunde också vara att vi skulle kontrollera där det hade sprängts antingen om självärmortsbombar eller om det var en IED och IED är då improvised explosive device och det är ju vägbomb

skulle man kunna säga då, en hemmagjord vägbomb, de grävde ju ner ganska frekvent överallt liksom och ibland körde vi på dem och ibland hittade vi dem och då skulle det en plats som undersökas. Vad menar du när ni körde på dem att ni hade något fordon som klarade det? Ja, oftast så klarade de det väldigt bra. Det kunde vara lite skador på fötter och sånt där men...

På fötter alltså? Det blir sådana krafter uppe i fordonet så du krossar fötter och sånt där men på fötter alltså på det blir sådana krafter upp i fordonet så du krossar fötterna. Dina fötter till exempel? Ja, mina fötter har ju klarat sig. Jag har ju kört på en stridsvagnsmina en gång. En gammal

stridsvagnsmina som låg kvar sedan sen sovjets tid. På 6 kilo och då small det också bra under fötterna men då var vi ute mitt i öknen där det var mjuk sand runt om så det blev inte sånt tryck i vagnen och dessutom satt vi i en väldigt säker vagn

då så det hände då sen så sen var det ju ibland så kunde vi även bli beskjutna och sånt här. Det var väldigt sällan vi sköt tillbaka. Det hände någon gång ibland sådär.

Men generellt sett var det att de kunde dyka upp på natten och dra en salva mot oss. Eller skjuta något raketgivare på oss. RPG som det heter då. På oss och sen stack de därifrån. Det var standard. Men annars var det mycket av dagarna jag gick åt till att besöka olika bybor eller det var en del sådana här

byggprojekt med broar och grejer och de där kunde man få att man skulle vara med och skydda. Eller så Sverige och Finland hade en unik till skillnad från de andra länderna så började vi jobba på ett annat sätt. Att vi jobbade mycket ihop med

ANP som är den afghanska polisen och ANA som är den afghanska armén. Att vi patrullerade mycket ihop med dem och det var ju för att vi visste ju att vi inte kunde vara kvar i evig tid och få igång dem då så att säga. Så att ni har varit mer tillsammans med de afghanska lokala poliserna och militären då alltså?

Ja, det gjorde vi. Och sen var det ju liksom, och det var ju också varierad kvalitet på dem. Det kunde ju vara så här att de dök upp 16 timmar efter avtalad tid. För då hade det de kanske tagit mycket droger exempelvis. Det var

främst polisen som gjorde sånt. Den afghanska polisen var väl inte den bästa. Medan den afghanska armén var mycket mer professionell och följde tider och de förstod mer allvaret då så att säga och Finn

vad tar du med dig hem liksom efter den här är det någonting som du har lärt dig eller någonting som du har känt att du har förändrats med ja jag tar med mig det jag tar med mig mest skulle jag säga är att jag tycker att jag har en väldigt stor förståelse att man inte kan sätta sina egna värderingar och tro att alla har samma värderingar. Afghanistan är ett av världens fattigaste länder.

Många människor har ont om mat och ont om vatten. För dem är det ju liksom... Det handlar om att överleva. Och överleva kanske ibland till varje pris. Medan vi i Sverige har det väldigt bra. Och kanske har råd och kan unna oss att vara mer hjälpsamma mot varandra. Det är de ju där nere också såklart. Men jag skulle säga att jag kan förstå att det är en

helt annan uppväxt där det blir lite mer starkast överlever. Det är lite mer så det fungerar i Afghanistan. Skulle jag säga. Ja men jävligt intressant och tack så mycket för att du

ville vara med. Ja men tack så får ni lycka och tack så mycket för att du ville vara med Ja men tack så får ni lycka till allihop Tack, tack Ja, det var det Jag hoppas att det var ett intressant avsnitt att lyssna på och ja, som sagt

gå in på min hemsida om ni är intresserade av att bli patrons eller om ni vill kolla mina youtube-videor eller om ni vill boka en lektion med mig så hörs vi i nästa avsnitt Ha det gött!