Simple Swedish Podcast - #57 - Hur man får det man vill - Samtal med min mamma [medelsvår]

Episode Date: October 18, 2020

Hej hej! I dagens avsnitt har jag ett samtal med min mamma om hur man får vad man vill ha i livet. Hon lyckas oftast få det hon vill och hon delar med sig av sina knep. Avsnittet är lite längre än vanligt. Hoppas ni gillar det! Om du är intresserad av att stödja det här projektet och få tillgång till PDF-dokument med transkript för alla poddavsnitt eller skriva på svenska i vårt chattrum, då kan du bli en patron. Gå in på min hemsida, swedishlinguist.com, och följ länken till min Patreon-sida :) If you're interested in supporting this project and get access to PDF documents with transcripts for all podcast episodes, or write in Swedish in our chat room, then you can become a patron. Go to my website, swedishlinguist.com, and follow the link to my Patreon page :)

Hej, hej! Välkommen till Simple Swedish Podcast. Och ja, idag så pratar jag med min mamma igen. Så ja, och vi pratar om hur man får saker man vill ha i livet. Intressant konversation. Och ganska lång. Nästan 20 minuter. Så hoppas ni gillar avsnittet. Jag tänkte säga också att i sådana här avsnitt där jag pratar med någon.

Så är det ett jättebra tillfälle att lägga märke till olika talspråksord, alltså ord som man använder i talspråk som till exempel jaha eller aja eller alltså och sådana här små ord. Så lägg märke till dem och försök tänka på hur de används. och försökt tänka på hur de används. Och ja, jag vill också tacka lite nya patrons. Och det är rekord idag. Det är nio stycken nya patrons. Och jag blir jätte jätte glad för det.

Det gör mig väldigt motiverad att fortsätta med det här projektet. Så tusen, tusen tack till er! Irina Stjavleva, Hayden, Lauren Buxton, Michael Dutz, William E. Harn, Leonardo Latari, Kate Tromifova,

Isabella Shorodowska och Arthur Baggenstas. Jätte, jättetack till er. Om det finns någon annan som också vill stödja det här projektet så gå in på min hemsida swedishlinguist.com och där hittar ni allt ni behöver. Så ja, tusen tack, tusen tack. Och så, ja, då kör vi igång Avsnittet, helt enkelt

Ja, jag sitter här då med mamma Igen Du har ju varit med några gånger här Så välkommen tillbaka Ja, men tack Ja, vi sitter här och dricker te Vad är det för te? Det är ett Grönt,, organiskt citrus-te.

Ja, väldigt gott faktiskt. Jag har ju börjat dricka te på grund av dig, tror jag. Det är sunt. Och jag tänkte också för att det vi kunde prata om är en annan sak som jag också har lärt mig tack vare dig. Det här med positivt tänkande och hur man får saker man vill ha i livet. Du menar att affirmera? Ja, dels det liksom. Affirmera. Ja, dels det liksom. Ja. Så.

Och jag vet, du fixar ju alltid till exempel parkeringsplatser. Även om det är fullt överallt så hittar du alltid en parkeringsplats. Du lyckas alltid lösa det du

vill lösa. Så jag tänkte fråga dig lite. Hur fungerar det? Det systemet eller den attityden eller vad det nu är som det är. För det första är det ju

en träningssak. Och sen behöver man ju tro på att det kan vara så. Du får ju inte tveka för då fungerar det inte. Jag tänker att det är energier som sätts igång. Så att när jag kommer ner till en full parkeringsplats. Då har jag redan i förväg tänkt att när jag kommer ner. Då är det någon som åker.

Och det är det vi egentligen alltid. Det är bara att vara på rätt plats och att det blir tajming. Och det låter ju lite som magi. Men när jag har gjort det här så har ju det funkat typ nio gånger av tio. Det funkar ju också om man går in på en bar och tänker att jag vill att det ska finnas en plats här som vi kan sitta på. Och då brukar jag alltid känna i förväg. Om det kommer bli så eller inte. Så att. Jag brukar kunna bestämma mig för att.

Nej men jag ska hitta något. Och då brukar det. Inte alltid men väldigt ofta. Brukar det lösa sig liksom. Ja. Och det är ju tack vare dig att du har fått in det. Mindsetet. Ja vad bra att det funkar.

För att det har ju funkat för dig för med liksom större saker än bara parkeringar. Du menar det här huset? Det här huset till exempel. Så hur gjorde du när du ville ha det här huset?

Ja, det var väl egentligen så att jag bor ju nästan granne med det här huset. Och när din pappa och jag skulle skilja oss så var jag tvungen att ta vägen någonstans den veckan jag inte hade er. För vi hade löst det så att den som hade barnen för vi hade er varannan vecka

den som hade barnen hade bilen och huset. Och den som inte hade barnen hade inte någon bil och hus utan fick vara någon annanstans. Och den veckan jag hade er så hade jag målarkurs hemma. Vi var ett gäng som satt och pratade

och så var det någon som frågade mig Jaha, Evi, var ska du bo den här veckan som kommer? Och jag sa att nej, det vet jag inte men det löser sig säkert. Jaha, men vet du inte? Nej men det brukar lösa sig. Och så säger en av dem i gänget att du kan ju bo hos min pappa. För han är på rehabilitering och kommer att vara borta tre månader.

Jaha, säger jag. Ja, men Ebbe känner ju jag. Han är ju som en morfar för mig. Skulle han tycka att det var okej? Jajamensan, säger hon. Så, sagt och gjort, när dagen kom så fick jag nyckel. Och så kliver jag in här i köket som jag har varit en gång förut. Men då kände jag ingenting.

För då var allt så dramatiskt. Jag kan ju ta och berätta det någon annan gång. När var det du var här första gången? Det måste ha varit 2000 1997 kanske 8. Men det här var ju då

2001 eller 2001 måste det ha varit. Året innan du... Ja. Du skaffade här huset 2002 då? Ja. Eller vi flyttade in här 2002.

Ja, det var på hösten 2002 vi flyttade in, men jag köpte det maj 2002. Och när jag då hade fått nyckeln och skulle bo här. Den veckan som jag inte hade er. Så klivde jag in här i köket. Och jag bara kände att wow.

Men det här kommer bli mitt nästa hem. Här kommer jag att bo. Och det är din kompis pappas hus. Ja just det. Min dåvarande granne och väninna. Och det var så kristallklart. Det var som en blixt från klar himmel. Här kommer jag till att bo. Så när jag träffade...

Har det hänt någon gång förut att du har känt så? För att det där, sånt har jag aldrig känt. Nej. Jo, men jag kände väl då också när jag köpte den här bilen. Det var lite samma känsla. Men det här huset då... Men det var första gången du fick en sån känsla i ditt liv då, eller? Nej, jag har ju känt många

gånger när jag velat haft ett jobb. Och när jag har varit på intervju och tänkt att det här ska jag jobba. Och så har jag fått det jobbet. En gång var jag till och med så kaxig och sa att när jag hade varit på anställningsintervju så skulle jag säga hej då, vi syns. Förresten så ska ni bara veta att jobbet är mitt, sa jag.

Det är ju kaxigt. Eller förresten, det var inte så jag bara skojade. Nej, jag skojar faktiskt inte. Det här jobbet är mitt. Vi syns, sa jag. Hej då. Och så fick jag det jobbet. Det är ju kaxigt. Men då måste du ha känt dig ganska säker på det. Ja, det stod ju mellan en tjej till och jag till slut. Jo, men när du satt på intervjun för att du måste känna dig ganska säker på det.

Annars så är det svårt att vara så kaxig. Alltså jag ville så gärna ha det och jag kände att personkimin stämde mellan dem som jobbar där och mig. Det var ju redan två som jobbade där. Men sen då det här huset, för att jag vill berätta färdigt den grejen då. Så kom ju han hem, den här mannen. Din kompis pappa. Ja, just det. Och då träffade jag honom och så sa jag till honom

Hörru du Ebbe, när du ska sälja det här huset Då är det jag som är köparen Sade jag Jaha, säger han, vad trevligt Så säger hon bara när det är dags att Höra av dig Och så gick det faktiskt Nej det gick två år

Det här måste ha varit år 2000 Då gick det två år. Och sen satt vi på målarkurs igen. Och då berättade min väninna. Ja bara så du vet. Nu har pappa sålt huset. Va säger jag. Nej det kan inte vara sant.

Det var ju jag som skulle köpa huset. Ja men nu har han sålt det. Eller nu ska han sälja det i alla fall till Emma och Claes. Och det är ju hans systers barnbarn. Ja. Som sa att de skulle ha det här huset. Och jag blev helt förtvivlad. Och tänkte att så fel kan jag inte ha känt.

Så jag. Och då skulle vi ha påsklån. Jag skulle åka upp till Karlstad Till mina föräldrar Och på vägen så stannade jag till här Och så knackade jag på dörren Och sen hej Vad trevligt att se dig

Ja hej Ebbe Jag hör att du ska sälja huset Ja det ska bli så skönt Sade han För att Emma och Claes de tar över huset och jag kan bo kvar här. De fixar allting så att det blir jätteskönt, sa han. Men Ebbe, det var ju jag som skulle köpa huset, sa du ju. Det var ju jag som skulle få köpa huset.

Jaha, men menade du allvar med det? Ja, det är klart, sa jag. Det var ju kristallklart. Jaha säger han. Jaja men vi kan göra så här då. För att de ska ge besked i nästa vecka. Och om inte de har hört av sig innan måndag nästa vecka. Då är huset ditt säger han.

Okej tänkte jag. Jaja det var ju det jag fick ta. Och så åkte jag upp till Karlstad. Och så kände jag någon konstig olust i hela kroppen hela den veckan. För jag kände att det kan inte vara så att han har sålt huset till någon annan. Jag kände ju att jag bor här. För jag såg mig själv bo här. Och så kom jag tillbaka.

Och det första jag gör är att åka in här. Och så knackar jag på dörren och så öppnar han dörren och så säger han, hej Evi kommer du för att titta till ditt hus? Då blir jag så glad så jag börjar gråta. Ja, så då var det

klart då? Då var det klart. Men ni hade inte pratat om någon pris eller någonting utan det var bara att du bara kände att det här är... Hade du liksom gjort Och ni hade inte pratat om någon pris Eller någonting Det spelar ingen roll Men hade du liksom gjort Vad hände sen då Det var allt Bara föll sig naturligt

Ja sen då när vi sålde Vi skulle Vi kunde ju inte bo i det huset i all delighet För din pappa ville inte att vi skulle ha kvar det huset För då hade ni När skilde ni er? 1998-99. Ja, så då hade det gått

två-tre år då som ni hade haft kvar det gamla huset och ni två hade flyttat in och ut och vi, jag och min bror hade bott kvar i det huset då. Ja, för att ni skulle må bra och inte känna av.

Och då hade inte du haft något eget hem? Nej. Sen dess? Då hade jag bott i min resväska och bott hemma hos vänner. Ja. I fyra och ett halvt år bodde jag hemma hos vänner och bekanta. Fyra och ett halvt år? Ja.

Det är galet. Ja. Samtidigt som du pluggade då. Ja. För att när jag väl hade köpt det här huset så lovade jag honom att han skulle få bo kvar här. Och jag skulle ta hand om tomten. Så Ebbe skulle få bo kvar. Mm.

Och det var dealen då. Ja. Och han var ju gammal, han var ju 89 år. Mm. Så han bodde bara på nedervåningen och sen då så han bodde på nedervåningen och så bodde vi på övervåningen

senare ja för att det var så här att jag tänkte att okej det står ett äldre en äldre fastighet på tomten som jag tänkte den kan jag riva så kan jag bygga ett litet hus på den tomten och jag tänkte, den kan jag riva och så kan jag bygga ett litet hus på den tomten. Och

bo i den tills han blir så gammal så att han inte kan bo kvar här längre. Och då tänkte jag att vi skulle, när vi sålde det huset att vi skulle bo i en lägenhet så länge. Men då sa han, men snälla Evi, hela övervåningen står tom

och jag kan inte med min gamla kropp ta mig upp dit. Du kan väl vara så snäll och flytta in på övervåningen och bo här istället. För att det skulle kännas tryggt för mig att ha någon här. Så slipper du köpa eller hyra en annan lägenhet. Och det enda vi behöver dela det är kök och badrum och jag tänkte hur skulle det fungera och jag pratade med er

och ni kunde få bo kvar i samma område för detta var ju samma område som vi hade vuxit upp i och det är ju bara på andra sidan nästa gata helt enkelt så sagt och gjort då gjorde vi det, vi flyttade upp till andra våning Och det är ju bara på andra sidan, ja, nästa gata helt enkelt. Så sagt och gjort, då gjorde vi det.

Vi flyttade upp till andra våning. Och jag ordnade ett litet kök där uppe och vi försökte. Kök där uppe. Ja, så det var verkligen en kompakt living. Ja, och då fanns det två rum där uppe. Så vi alla tre sov ju i samma rum. Nej, jag sov i sovalk. Så vi alla tre sov ju i samma rum. Nej. Jag sov i sovalkåren och ni fanns i sovrummet. Jag har ju ett minne av att det stod tre sängar.

En dubbelsäng och en vanlig säng där inne i sovrummet. Alltså det var en våningssäng. Ja, så jag och Niklas sov i en våningssäng. Och sen stod det ju en annan säng där. Den sov väl du i? Nej. Jag sov aldrig i samma sovrum som ni. Jag sov i sovalkåven.

I det andra rummet? Ja, i det första rummet. För jag tänkte att ni behöver ett eget sovrum. Men det var nog ett stort bord där, ett avlångt bord. Det kanske det du tänker på? Nej, jag vet att det stod en säng där. Men det kanske var senare. Ja, det kan det ha varit.

Kanske var senare, ja. Jag vet inte. I alla fall så hade vi, i det som blev vardagsrummet blev också mitt sovrum, vårat kök och min plugghörna. Ja, och då visst, så du hade ju fått pengar då från Clinton, från det andra huset. Ja. Men din ekonomi var ju fortfarande väldigt dålig då väl? Ja, jag levde ju på studielån och studiebidrag. Så att du lyckades ändå köpa ett hus? Varenda krona som, när vi sålde det förra huset så hade jag en del av vinsten.

Jo. Hela den vinsten satte jag in här. Men det var ju också. Sälja en villa och köpa en annan villa. Ja. Så du fick pengar för halva den villan. Och så. Kunde du köpa en ny hel villa.

Jag var ner och tog ett lån på 300 000 också. Jo, jo. Men det är ändå liksom. du lyckades skaffa det här huset. Så vad var det som gjorde att du kunde göra det? Dels var han generös. Jag tog över lånen på det här huset. Jo, men vi pratade lite om attityder och det här med affirmationer och sådana saker. Gjorde du något sånt? Det behövdes inte för jag hade redan

fått köpa huset. Allting var självklart. För då hade du inte pratat om pris och sånt. Det var redan självklart. Jag fick ta över lånen och så fick jag betala en summa så att hans barn skulle kunna få

en del av de pengarna. Och han bodde här i två år innan han flyttade till något hem. Ja, han blev ju så gammal och dålig. Så han kunde inte vara kvar här. Nej.

Och jag var ju aldrig här och kunde inte ta hand om honom. Utan han hade ju hemhjälp ett tag. Ja, just det. Men i alla fall då, för att knyta ihop detta lite. Och relatera tillbaka till det vi pratade om först. Vad skulle du säga är nyckeln till om man

vill få de sakerna man vill ha i livet? För det första så ska syftet vara ett gott syfte. Det ska inte vara så att det drabbar någon annan negativt eller olyckligt. Det ska vara ett gott syfte. Och sen så

måste jag känna det så tydligt och se mig själv i situationen. Jag ser mig själv när jag kommer där med min bil och jag vill ha en parkering. Då ska jag se att någon kör ut ur en parkering mitt framför näsan

på mig. Och jag kan köra in och parkera. Jag ser det, det blir visuellt. Du ser det inne i ditt huvud liksom. Ja, det gör jag. Och så ska jag leva i det som om det vore sant. Och då tänker jag att alla energier runt omkring mig fokuserar på att det blir sant. Så det är visualisering då? Kan man säga, ja.

Och funkar det med allt i livet? Om det är gott syfte. Jag får inte bli egoistisk utan det ska finnas en generositet och ett gott syfte. Om man bara vill roffa åt sig

och ha mer och mer och mer så tror jag inte att det blir bra ja ja men det tycker jag är jätteintressant för att det det är svårt att tänka sig att det fungerar att bara visualisera saker

och att man får det men i min erfarenhet så funkar det ganska bra om man vill börja försöka och leva så så kan man börja med små, lite mera ofarliga saker som att hitta en parkering

och sen avancera till mer stora saker som hus och förhållanden och en liten bil och en bil tack så mycket för det här samtalet tack själv hej hej

hej hej ja det var det jag hoppas att ni gillade det här avsnittet och ja vi hörs nästa vecka ha det gött det. Jag hoppas att ni gillade det här avsnittet. Och ja, vi hörs nästa vecka. Ha det gött!